Gud vad folk måste tycka om mig kom jag på idag! Jaa... lite växer jag faktiskt som människa när någon avundas min lycka! Jag vet inte om det syns lite för mycket hur lycklig jag är, men jag tror att det kan störa folk, det liksom sticker folk i ögonen. Hur jag vet det, är sättet jag blir bemött på! Oftast träffar jag glada, positiva människor som sprider god energi runt sin omgivning...TACK alla ni goda människor som finns!

Alla vet ju att man inte "sparkar på någon som ligger", man väljer ju ofta ut sina offer efter det man stör sig på hos någon (vanligast avundsjuka), när det igentligen handlar om deras egna bekymmer dem har med sig själva. De människor måste "klanka" på andra för att orka leva med sina egna fel och brister. Jag märker mer och mer, att ju bättre jag mår dessto mer måste "folk" klaga. Samtidigt som jag tycker synd om dem kan jag inte låta bli att njuta mer åt min egen lycka vissa har svårt att glädjas åt.

Hur fan fungerar vi människor? Jag vill verkligen alla i min närhets bästa, allra helst familjen! Jag umgås bara med människor jag tycker om! Skulle aldrig ödsla tid på någon som det inte ger något att umgås med, ALDRIG! Tycker därför inte folk behöver låtsas "gilla" mig heller om fallet inte är så. Vuxna människor ska självklart kunna "umgås" med varann även om man gillar någon mindre än någon annan. Vi hamnar i sådana situationer genom hela livet, på arbetsplatser, som förälder, där man hamnar överallt med sina barn, skolan, ja...överallt! Alla människor är olika, varje individ är UNIK!!!, det finns inte en chans i världen att alla kan komma överens och tycka lika!

Det sorgliga är ju bara att det är allt för många i medelåldern, dem som man en gång sett upp till. Bilden man fått, raseras bara mer och mer ju äldre man blir. Vissa kan uppfattas som riktigt läskiga, det är som dem har en personlighetsstörning. Som om vissa har fastnat i sin tonårskris. Men som man säger: "Det går inte att lära en gamal hund att sitta"

Mitt mål här i livet är att lära från andras/mina misstag och inte bli som, tyvärr allt för många! Förövrigt så älskar jag väldigt många och uppskattar faktiskt de flesta jag känner, men vissa förstår jag mig inte på bara, jag tar de för dem de är och hoppas på att bli tagen med åtminståne lite mänsklig respekt... Tack på förhand!

Söndagen förövrigt var familjär, hemma och mysig!