Nu äntligen känner jag mig lugn och trygg här jag sitter efter denna skräck-injagande kväll...Burrrr säger jag!

Morgonen var sig lik, förutom att jag besökte vårt föredetta grannpar som jag inte har träffat på väldigt länge.
Dem har två helgoa barn, en flicka och pojke. Kände mig inte så pigg, vilket är väldigt jobbigt när man sett fram emot den här träffen... Vi får träffas oftare helt enkelt Linda!!!

Hade tvättstugan när jag kom hem med Edvin från dagis, älsklingen min var hemma idag pga halsont och feber så tvätten var nästan färdig... *skönt* Efter lite mellanmål i magen hade vi lite familjebus i soffan....



Så hann jag gå och handla lite innan jag for på aftonsim... onsdagar är verkligen min egen dag...*njuta*
Simmade 24 längder sen bytte jag pool och gjorde några enkla benövningar. Bastu-extremen började kl 20.00 sedan njöt jag av en god tacopaj i deras mysiga cafeteria...



Och så blev det dags för chockens ögonblick!!!

Hujeda mig vad rädd jag blev.... Duschrummet var så kallt när jag kom ner och bestämde mig för att hoppa in i bastun och få upp värmen. Jag blev kvar där en stund efter en trevlig pratstund ihop med två kvinnor. Svärmor kikade in i duschrummet fullt påklädd när jag just ska till att tvätta mig, så jag tycker det är synd att hon ska behöva vänta och ber henne åka hem. Sist kvar blir jag i omklädningsrummet. Tar det lugnt eftersom simhallen stänger tio, och med minnet från förra veckan när badvakterna sa att dem går och gör en sista koll vid elva, så alla är ute från badhuset, kände jag ingen panik när jag såg att klockan bara var åtta minuter över tio. Fönar håret och ringer älsklingen min och ber honom kolla upp när bussen går, säger hejdå och fortsätter göra mig klar. Bara någon minut efter samtalet, släcks allt ner... HELA BADHUSET!!!!!!! Min panik växte i hastig takt, började leta efter mobilen jag lagt ifrån mig på en bänk... ringer hysteriskt till mitt hjärta och slätar mig längst skåpen för att hitta ut till dörren. Lättad pustade jag ut när jag fick upp dörren och fick in ljus genom rutorna i korridoren upplyst från gatlyktorna. Ett problem... MINA SAKER kvar där inne i mörkret!!! Niclas kom på att jag kan använda lampan till kameran, vilket jag gjorde och lyckades fota på vägen, så här ser det ut:

 Mina ensamma stackars skor på första bilden...

Det skenade en massa tankar igenom huvudet.. skräckfilmer, spöken, att larmet skulle gå... Kastade ut allt utanför dörren då jag tyckte mig höra röster någonstans ifrån, men det var några som hoppade in i en bil utanför.. Jag hade min älskling som stöd i telefonen och var tvungen att sätta mig ner på en trappa och pusta ut... Stackars bebis, måste varit omtumlande för dig där inne i magen!!!

En sak som är säkert: imorgon ska jag mejla badhuset och berätta vad jag fick utstå där inne i mörkret när klockan bara var ca: 22.25 och allt blev nattsvart, att det inte fanns någon kvar i byggnaden och framförallt inte gått sin kvällsrutt... Nej, detta får bara inte upprepas och utsättas för fler av deras badgäster.... huuuhh.




Ute i entren innan jag lämnar badhuset.

Nu ska jag SOVA.... godnatt!!!